Har du också svårt att säga nej – fast du vet att du behöver? Den här texten handlar om hur gränser kan bli en kärleksfull väg tillbaka till dig själv.

Det finns en särskild sorts trötthet som inte går att vila bort. En trötthet som kommer av att vara till lags. Att alltid vara tillgänglig. Att bära andras känslor, förväntningar, behov – och samtidigt försöka vara en god vän, partner, kollega, förälder, människa.

Du kanske känner igen det där. Den lilla rösten som viskar ”det här känns inte bra för mig” – men som lätt dränks i artighet, dåligt samvete eller viljan att inte vara till besvär.

Att sätta gränser är för många ett känsligt ämne. Inte för att vi inte vill, utan för att vi ofta har lärt oss att ett nej är något hårt. Att det stänger dörrar. Skapar avstånd. Gör andra besvikna.

Men tänk om det inte alls behöver vara så?

Att sätta en gräns är att säga ja – till sig själv

Det tog mig lång tid att förstå att en gräns inte är något jag sätter mot andra – utan för mig själv.

Det handlar inte om att skapa murar. Det handlar om att skapa plats. Plats för vila. För andrum. För att kunna vara ärlig – både mot mig själv och mot andra.

En gräns kan låta så här:
”Jag hinner inte just nu, men jag vill gärna ses en annan dag.”
Eller:
”Jag orkar inte prata om det där idag – kan vi ta det imorgon?”

När ett nej bärs fram med omtanke och ärlighet, då blir det inte kallt. Det blir tydligt. Och ofta blir det också lättare för andra att möta oss där vi är – på riktigt.

I början kan det kännas ovant

Kanske märker du att pulsen ökar. Att rösten blir lite skakig. Att du vill förklara dig i evigheter för att ingen ska tro att du är egoistisk.

Det är helt naturligt. Särskilt om du har övat i många år på att vara den som alltid ställer upp.

Men sanningen är: du sätter inte gränser för att vara elak. Du gör det för att du behöver det. För att din energi är värdefull. För att du inte kan bära hur mycket som helst – och fortfarande känna dig levande.

När du sätter en gräns, sätter du ett mjukt ja till dig själv.

Kärleksfulla gränser förändrar

När du börjar lyssna på dina behov och agera utifrån dem, så händer något. Du slutar springa efter bekräftelse. Slutar ta ansvar för sånt som egentligen inte är ditt. Du får mer plats inombords – för tankar, känslor och livslust.

Visst kan det göra andra obekväma. Särskilt de som har vant sig vid att du alltid säger ja. Det kan väcka frågor, kanske till och med konflikter. Men det är inte ett tecken på att du gör fel – det är bara en del av förändringen.

Du kan inte styra hur andra reagerar. Men du kan välja att stå kvar i det som känns sant för dig.

Att göra skillnad – på riktigt

Vi pratar ofta om att vilja göra skillnad i världen. Göra gott. Hjälpa till. Och det är fint. Men tänk om den allra viktigaste skillnaden är den du gör för dig själv?

Att säga nej när det behövs. Att stå upp för det du känner. Att välja återhämtning framför prestation.

Det är inte egoistiskt. Det är modigt. Och det är början på ett liv som får plats med dig – precis som du är.

Fundera gärna på: Var i livet längtar du efter mer utrymme? Finns det någon liten gräns du skulle kunna börja känna efter i – utan att behöva förklara dig?

Du gör skillnad. För dig. Och det räcker långt.

Läs mer: Vad personligt växande betyder för mig!

Allt är väl!